Tidigt tidigt i torsdags morse begav vi oss till Rio De Janeiro med en mellanlandning i Sao Paulo. Planet från Sao Paulo till Rio blev inställt, så vi fick ta bussen till en annan flygplats och därifrån ta planet till Rio vilket gjorde att nästan hela torsdagen försvann :(! Men väl framme i Rio checkade vi in på vårt Hostell (ja, ni läste rätt jag bodde på hostell ;), dock hyrde vi en lägenhet som tillhörde hostllet) och så besvikna vi blev på lägenheten, inget internet, ingen AC, jätte hårda sängar och att lägenheten långt cirka 20-30 min gångväg från själv hostllet. Men vi var så glad för att vara i Rio de Janeiro så vi skakade av oss de snabbt och gick ner till stranden för att känna på vattnet. Efter stranden gick vi på grillfest på hostllet och där träffade vi några brasilianska killar från Sao Paulo som vi sedan gick på nattklubb med. Såhär ser party outfiten för 2014 ut :)! Flipflop är såååå inne.

Super häftig klubb tyckte jag, på nedre våningen spelade ett live band brasiliansk live musik och på ovanvåningen så spelades allt möjligt. Men runt 02.00 fick vi nog och vandrade hem. I fredags morse gav vi oss iväg på en guidad tur runt i Rio. Första stoppet var givetvis Jesus statyn.

Vilken mäktig upplevelse det var att vara däruppe på de berget sidan om Jesus statyn. Några dagar innan vi kom till Rio hade dom haft ett åskoväder och blixten hade slagit ner på Jesus hand så han hade förlorat ett finger.

När statyn var avverkade körde vi igenom ett farvelas område (farvelas är där de fattiga och ”farliga” människorna i Rio bor. Såhär ser deras hus ut. Det är egentligen förbjudet att bo där för husen är i för dåligt skick och vägarna är inte godkända. Men jag kan säga att de har den bästa utsikten i hela Rio ;)

Nästa stopp var en känd trapp som en konstnär från Chile gjort. Han hade byggt trappan med hjälp av kakelplattor och på visa av plattorna var de symboler från olika länder och delstater från hela världen, teckningar och djur. Vi hittade kakelplattor från Sverige och Skåne :)

Sista stoppet för dagen var att åka linbana mellan två berg. Vilken utsikt där var från dessa bergen, helt underbart!

Hela gänget som var med på den guidade turen.

Efter att ha varit på tur hela dagen så blev det tidig säng. Lördagen spenderade vi på stranden i Copacobana. Lite halv dåligt väder så badkrukan Sophia gick inte i, men Camilla och Felipe vågade sig i vattnet. På kvällen möte vi upp Camilla och Felipe kompis som de bodde ihop med i Australien och hans kompis. Vi åkte då in till Lapa och satte oss på restaurang och åt och drack lite. Jag fick äntligen dricka lite rödvin och äta en riktig god kladdkaka.

Efter restaurangen åkte vi till en samba uppvisning. Tyvärr var den uppvisningen till vår stora besvikelse, vi hade förväntat oss att de skulle vara klädda och dansa så som de gör på karnevalen i Rio. Så var inte fallet L det såg ut såhär istället. Bilden är inte så bra, men hoppas ni förstår.

I söndags hade vi bokat en båttur ut till en ö utanför Rio men när vi vaknade på morgonen och såg vädret så avbokade vi den turen. Jätte molnigt och regn. Så vi sov vidare och när vi vaknade igen begav vi oss till stranden i Le blond. Insvepta i filtar satt vi där i några timmar. Halvt nerfrusna traskade vi iväg till en marknad och gick och tittade där lite. Många fina saker.

Måndagen bjöd på finare väder och då var vi på stranden Ipanema. Det finns olika block på ständerna här och på de olika blocken håller olika "typer" av människor till. Vi råkade hamna på Gay blocket när vi var i Ipanema och folk frågade oss varför vi satt där.. haha! Väl i Campo Grande visades sig att de inte fått med vårt bagage från mellanlandningen i Sao Paulo. Så på en och samma resa fick jag uppleva ett inställt flyg och bortglömt bagage.

Pappa, du mailade mig innan jag åkte till Rio och sa att jag skulle hålla mig borta från droger. Det har varit svårt för de flesta rökte på här, den söta doften av marijuana kunde vi känna både på hostllet och ute på gatorna i Rio.

Vår uppfattning av Rio de Janeiro: Vi blev lite besvikna över staden. Staden är enligt vår mening vackrast från luften. När man går runt i staden så ser man många uteliggare, det luktar mycket kiss i staden, majoriteten av byggnaderna är gamla, fula 70 – tals byggnader och ständerna är lite smutsiga. Men det var skönt att komma till en stad där folk kunde prata engelska. Stranden som vi gillade bäst var Copacobana. Där var lite mer liv och rörelse. En statsdel i Rio som jag tyckte såg vacker ut från bilfönstret är Flamengo, men folk sa att där var farligt att gå. Så vi fick hålla oss till turist områdena där poliser och väktare gick runt. På frågan om vi kan tänka oss att åka dit igen: jag säger ja och om jag inte miss fel så sa Camilla nej. Har man möjlighet tycker jag absolut man ska åka dit, det är en mäktig stad att vara i. Dock är det inget som tar min favoritstad, New York.

Efter Bonito resan har jag varit magsjuk till och från men i Rio slog det till ordentligt så i tisdags fick jag besöka sjukhuset två gånger för att få dropp och medicin. Jag har tydligen fått en bakterie i magen, vad jag fått de av vet jag inte, antagligen vattnet. Därav att det tagit lite tid med blogginlägget om Rio. Efter varit nästintill utslagen några dagar börjar jag känna mig lite bättre och kan få i mig mat igen utan att spy upp det igen. Lyckan av att kunna äta en liten kryddfri kycklingfilé med potatismos är total. Men Camilla, Felipe och hans familj har varit till sån stor hjälp och stort stöd när jag inte mått bra, varit ledsen och bara har velat åka hem. Jag är dom evig tacksam.

Jag hoppas det är bättre med er därhemma.

Kramar!

Ps. om ni undrar varför bilderna är borta från de andra inläggen så är de bara för jag råkade ta bort dom i bildarkivet som jag har på bloggen i tron att de skulle gå fortare att ladda upp bilder. Så var inte fallet utan bilderna försvann helt istället. Men skit samma, kommer ändå ta bort bloggen när jag kommit hem :)

Så nu gör jag ett tredje försöka att få ihop ett helt inlägg, de andra två jag har publicerat har de bara visats en liten del av.

Nu är det fem veckor sen jag lämnade Sverige och sex veckor för Camilla. Hemlängtan har inte varit så jätte stor, den infinner sig mest efter vi har pratat med våra familjer eller vänner på Skype och när vi är lite rastlösa. Vi båda går och längtar efter att äta varmrökt lax och en riktigt god sallad. Jag längtar även efter mormors köttfärslimpa, bearnaisesås, Marabou schweizernöt, Lamarens gyrostallrik, Max Hamburgare, min säng, min självständighet (och med de menar jag att inte behöva vara beroende av att ha någon som exempelvis tolkar till mig eller köpa mig till mataffären när jag är sugen på något) och att gå till gymmet (har Felipe fotbollsplan som min löparbana som ett substitut för gymmet). I fem veckor har jag även gått och längtat efter att ha rena kläder, för det har känns som att oavsett hur mycket jag har tvättat så har kläderna aldrig känts rena. I fem veckor har jag tvättat mina kläder i sköljmedel.

Uppsatsen går framåt, nu är vi nere på sådan detaljnivå att vi börjar slita oss i håret av frustration så jobbigt det är. Vi tänker, vänder och vrider på allt, ändrar, tar bort och lägger till. Vi har genomfört fem intervjuer och har några till nästa vecka, men vi ska börja ta tag i analysdelen i början nästa vecka så vi inte har alla intervjuer på en gång.

I torsdagskväll unna vi oss ledig tid från arbete och åkte till en av Felipe kompisar för att rida hans häst. Super skoj och jätte annorlunda från hemma. Dessa hästarna tävla i någon lasso gren, där ryttaren ska fånga in kor med ett lasso, jag tränar dressyr hemma. En jäkla skillnad om man säger så, jag kände mig som en nybörjare i cowboysadel. Jag blev sjuk imponerad av Camilla som satte iväg i full galopp i paddocken utan någon jätte större hästerfarenhet. Men det var så underbart att få sitta på hästryggen igen även om det inte var Hotte, att få lukta och pussa på en häst igen. Har inte varit ifrån hästar så här längre på 21 år.

I lördags vaknade vi tidigt och tog en powerwalk i parken i Campo Grande. Parken är jätte vacker och där lever såna söta djur som är på bilden nedan. Vet inte vad dom heter men de ser ut som stora marsvin.

Efter powerwalken åkte vi till en restaurang för att äta lunch. Deras koncept var en ny upplevelse för mig. Vi började med att plocka tillbehör och sallad från ett stor buffebord, därefter kom servitörer med köttet som satt fast på pinnar som de sedan skivade upp till oss. Det var en massa olika sorters kätt att välja på och med olika marinader. Super gott, tummen upp" Bästa jag ätit här. 

Efter lunchen åkte Camilla och jag till en skönhetssalong för att fixa våra ögonbryn och håret, det tog tre timmar så det var välbehövligt. Efter det åkte vi till en japansk marknad. Där säljer de en massa färdigmat, grönsaker och en massa annan gått men där fanns även en avdelning där de sålde en massa prylar. Jag gick ju loucas (galen) när jag såg dessa dessertstånden, jag hoppade kvällsmaten den dagen och högg in på de här istället :)

Efter marknaden byte vi om till partykläderna och åkte till en bar. Camilla och jag beställde in varsin sådan här brasiliansk drink. Den innehåller vodka, färska jordgubbar och is. Det bästa av allt är att den kostar 50 kronor och det räcker med en för att man ska kunde vingla hem ;)

Vi beställde även in lite nattamat. Detta är en brasililansk "rätt" som heter Pastel. Det är degknyte med olika sorter fyllning, i detta fall var det mozzarella fyllning.

Idag åkte jag och Camilla till skönhetssalongen igen och på dagens agenda stod det naglar, så nu är vi så fina vi bara kan bli ;) (det är så billigt att göra sånt här)! Sen gick vi på de där med japansk mat igen. Efter min sushiupplevelse förra gången så ville jag testa något annat så tog någon kycklingwok. Asså de är fan inte gott, allt jag kunde tänka på var "var är mina pommes med bearnaisedipa?"

Om fyra timmar ringer min klocka och då ska vi bege oss till flygplatsen för att ta planet till Copacobana-Rio de Janerio :) och där stannar vi till på måndag! Vi är både nervösa och spända på vad som väntar oss. Vi har lite planer på vad vi ska göra där, men de får bli en hemlis tills nästa inlägg när vi är hemma igen :).

Avslutar inlägget med fler bilder från Bonito som är tagna med Camillas kamera.

Kramar från oss två

Ungefär så kan vi sammanfatta vår helg i Bonito. Men innan jag berättar om helgen får jag berätta om vår dag i tisdags. I tisdags genomförde vi några av våra intervjuer på företaget vi ska vara på, jätte intressant även om vi inte förstod så mycket av vad de sa. Men vi ser så många skillnader mellan Brasilien och Sverige, positiva och negativa. Nu väntar vi bara på att materialet ska transkriberas och översättas till oss innan vi kan se resultatet. Efter intervjuerna belöna vi oss med lite ledigtid, vi hängde med killarna på fisketur. Att fiska har ju aldrig varit något för mig, men det var sjukt mysig att sitta där vid den lilla sjön mitt ute i ingenstans i Brasilien. Papegojor som flög ovanför våra huvud, fullt med bananträd, palmer och såklart vanliga träd runt omkring oss, hästar som gick i en hage bredvid, får och höns som gick runt sjön.. super mysigt. Och pricken över i:et jag fick min första fisk "yeah", satte lite mango på betet så nappade den :) men den stackaren fick hoppa tillbaka till sjön igen för jag hade inte hjärta att döda den. Och det blev ingen prins som jag hade hoppats på ;)

Efter två timmar så tröttnade Camilla och jag på fiskelivet så då körde vi hem :) och såhär ser de ut längst vägarna i Brasilien. Grönt och fullt med söta små kossor.

Nu över till vår helg i Bonito. 6.00 packade vi oss in i bilen och begav oss till Bontio, efter några timmar var vi framme. Camilla och jag checkade in på vårt hotell och Felipe på sitt Hostel (vi ville lyxa till de och Felipe vill bo på Hostel). Vårt hotell var super mysigt, ett litet hotell med 8 rum som ägdes av ett äldre par. Lyxig frukost varje morgon och en dusch med stark duschstråle, äntligen kunde vi få ur fyra veckors schampo och balsam ur håret. En riktig Hallelulja känsla :) duscharna i Ribas och Campo Grande har sån svag mesig stråle att vi med tjockt hår får skölja ur håret hur länge som helst efter tvätt. Vårt hotell nedan.

Bilden nedan är från Felipes hostel och där hittade vi svenska flaggan :)

In-checkade och klara bestämde vi oss för att ta dagens första aktivitet, vi åkte till ett badställe där man kan snorkla i en flod och äta lunch. Mitt under lunchen dyker den här vackra fågel upp och äntligen fick jag en bild på en :)! Har sett några såna här fåglar flyga runt men har aldrig lyckat få en bild.

Efter lunchen var det tid för snorkling i den här floden.

Det där med snorkling är faktiskt svårare än vad vi trodde, känns konstigt att andas med munnen under vattnet. Camilla och jag fick lite panik i början, men paniken för Camilla släppt fort, mitt höll i. Jag kände mig som Bambi på hals is typ fast i 30 grader värme och i vatten. Armarna och benen var överallt och kallsuparna vällde in, men vi insåg efter en stund att de var för min utrustning satt fel, så när de var tillrättat så blev de bra :)! Efter en hel dag där så var vi ganska trötta så vi gick bara ut och åt på kvällen och kollade in byn lite och sen blev de tidigt i säng. Dagen efter hade vi bokat in en hel dag med vattenfall någonstans utanför Bonito. På vägen dit såg vi den här fågeln.

Det är så himla vacker här i Brasilien, naturen är underbar. Jag kan bara sitta och titta ut från bilen i evigheter när vi kör längst vägarna och drömma mig bort. Ser mitt framtida hus framför mig med den stora terassen och den härliga utsikten, där ska jag sitta och dricka mitt vin eller en kopp te ;).

Vi hade bokat in oss på en guidad tur i djungel där vi skulle få se en massa vattenfall, djurliv och få bada i vattenfallen och lagunerna. Trippen startande och avslutades här:

Och det var ungefär här jag kände nära döden känslan, inte för den underbara utsikten, de härliga vädret eller den underbara naturen utan på grund av alla kallsupar jag fått efter snorklingen dagen innan. Fy fan vad jag mådde dåligt (Camilla har inte heller mått bra men hon får berätta om de själv :)). Under sex veckor tid innan avresa till Brasilien har jag "överlevt" biverkningar från vaccinen vi tagit, svinkoppor, svullna lymfkörtlar och biverkningar av den medicinen samt två förkyldningar men de jag upplevde i lördags var fruktansvärt. Utan att gå in nämre på de så hade jag tur för de var inget ihållande utan kom och gick så jag var med på den fem timmar långa vandringen i djungeln i ett 30-35 gradigt klimat och klarade det galant :)! Och det var de vackraste jag sett i hela mitt liv, önskar jag kunde ta med alla jag älskar och visa er denna miljön för de går inte att få de lika fint på bild. Men nu kommer ett litet bild regn på det vi såg. På bilden nedan står vi några meter upp i luften på en ramp och vi ska vandra 900 trappsteg ner för en brant smal trapp och bada i floden nedan :).    

Bilden nedan är det högsta vattenfallet i den delstat som Bonito och Campo Grande ligger i och där badade vi :)! Den kallas för tigerhuvudet, för som det låter på namnet så ska det se ut som ett tiger huvud men jag lyckades aldrig se de. Sa bara ja tillslut att jag såg de för att inte verka trög ;).

Bilden nedan är från en lagun som jag vill kalla det och att bada där var som att komma till himlen. Den utsikten och känslan av att må lite bättre var helt underbar, jag kände sån tacksamhet till livet och ville aldrig gå därifrån. Vatten var så varmt och skönt och jaa.. allt var bara så himla bra. Och jag vet att detta var en av Camilla och Felipe

höjdpunkter också.

När man väl har kommit ner de där 900 trappstegen så ska man gå upp också, härliga trappor de där. Vi har kommit på vart de brasilianska rumporna kommer ifrån ;). Här ser ni min fina magväska jag går runt med, en av de andra turisterna var avis på den för hon hade en sån stor hängandes runt magen... haha. Men Camilla har kommit på fördelarna med den nu, för jag får ha hennes saker i den också ;)

Ett av ställena vi fick bada på var vi tvunga att simma under ett berg eller vad jag ska kalla det för att sedan komma till vattenfallet, super häftigt och det var det enda vattenfall som vi fick simma genom (det var rasrisk på de andra).

Efter en heldag där så körde vi hem och tog en powernapp (det blir många såna här). På kvällen gick vi till Feipes hostel och spelade biljard med folket som bodde där. Komiskt nog är det mest brasilianska turister här, men vi träffa tre jätte trevliga hollänska tjejer.

Igår (söndag) var det sista dagen i Bonito och då bestämde vi oss för att åka till ett ställe där vi kunde åka såna stora gummiringar ner för en flod med små vattenfall. Jäkla vad Camilla och jag var nervös och rädda innan, men efter vi gjort de så var de inte så farligt (som allting annat) och vi var lite besvika för de inte var mer samtidigt som vi var väldigt stolta över oss själv. Efter det så unna vi oss en riktigt god banan split.

Vid 19.00 så körde vi hemåt igen och det var då vi verkligen vi känna "living on the edge" känslan. När kvällen kommer till Brasilien så blir de ganska mörka snabbt och det blir väldigt mörk för det finns inte så många gatulampor här. Efter att kört någon timme så inser vi att vi kört helt fel, att vi kört en längre väg till Campo Grande än den som vi körde när vi körde dit. Mitt i allt börjar bensinmättaren blinka och lysa rött. Mitt ute i ingenstans i ett kolsvart Brasilien, mitt i nattenn, måste vi börja leta efter en bensinmack. Vi kör och kör och kör, tillslut hittar vi en mack. Dock hade den macken stängt och där stod vi med lite panik i kroppen. Bara att vända bilen och försöka ta oss till närmsta stad (utan att veta hur mycket bensin vi har kvar i bilen och utan att veta hur långt de är till nästa stad, om ens de har en mack och om den är öppen (bensinmackarna här stänger runt 23.00 i de små byarna eftersom rånrisken är så stor här). För att spara bensin fick vi stänga av all ventilation och radion i bilen, inte gasa i nerför backarna och hålla tummarna att någonting skulle dyka upp. Som pricken över i:et så har vi inte ens en fungerande mobil i bilen. Batteriet hade dött i Felipes mobil, pengarna var slut i min brasilianska mobil, Camillas svenska mobil var död och min hade bara lite batteri i och går inte att ringa ifrån i Brasilien. Om man säger så här, paniken blir större och större ju längre vi kör för tanken på att få bensinstopp mitt ute på en landväg i Brasilien och behöva sova där i bilen eller behöva börja vandra någonstans är INTE rolig och inte speciellt säkert, vad som helst hade kunnat hända. Bilder av filmerna "hostel" och "black witch project" börjar dyka upp i huvudet på mig. Men till slut lyckas vi komma fram till en stad och en bensinmack som skulle stänga 10 min efter vi kom dit. Vi pustade ut och en stor sten föll från oss alla och vi firade med Justin Bieber  - Baby på högsta volym i bilen ;)! Vad har vi lärt oss av detta, fulltanka alltid bilen innan du ger dig ut på långa turer i Brasilien för du vet aldrig om du kör vilse eller när nästa bensinmack dyker upp. Nu är vi tillbaka till verkligenheten igen och har precis avslutat uppsatsskrivandet :)! Avslutar detta blogginlägget med en brasiliansk solnedgång :)