Hej hopp!

Igår kom vi hem från vår sista resa, vi har varit i Natal och Pipa som ligger i nordöstra Brasilien.

Staden Natal betyder julafton och döptes till de för staaden "skapades" på julafton. Natal är 400 år gammalt och är en gammal amerikansk militärbas. Lite intressant fakta vi veta på den guidadeturen vi åkte på.

I förra torsdagen flög vi upp och då fick vi verkligen uppleva en skumplig flygresa, kändes flera gånger som att vi skulle störa till marken. Vi vi kom fram hela :)!

Förra fredagen åkte vi på en guidad stadstur och sen tog vi båten ut för lite snorkling.

I lördags åkte vi på en annan tur för att dyka och snorkla. Camilla och Felipe fick dyka, super duktiga och vågliga tyckte jag. Fega jag nöjde mig en att snorkla runt med en flytväst runt magen ;)

I söndags blev de en slappdag på stranden med plugg, goda mat och bad. Vi hyrde minisurfingbrädor och gav oss ut på vågorna, ganska svårt om du frågar mig (och då ska du bara ligga på brädan, inte stå upp) men de var väldigt roligt. Dock är vågorna så stora och starka här att våra badkläder har en tendens att åka av. Alla brasilianare sprang till stranden för de trodde de var två vita hajar som simma runt där ;) men de var bara min och Camillas vita rumpor som flöt på ytan ;)

I måndag bestämde vi oss för att testa beach buggy (tror de stavs så). Det är en bil man åker i på stranden och lite i havet. Vi fick åka till en sjö som kallas coca cola sjön som tydligen ska vara en "hälsokälla", vatten är som de låter på namnet brunt o(det är botten på sjön som gör att vattnet blir brunt) och ska vara väldigt bra för håret och huden. Så vi gick all in i sjön, tog sand från botten och började peela oss. Vet inte om de sitter i huvudet men vi tyckte huden kändes bättre efter doppet ;)! På turen körde vi för bit ett träd var bark doftade jätte gott, de brukar ha de i en av Chanel parfymerna. Sista stoppet blev en annan sjö som hade en botten som påminde om en lerinpackning så vi kletade in oss i det också. Så den turen blev ju som en riktig spaupplevelse.

I tisdags åkte vi vidare till Pipa som ligger utanför Natal. En by som många européer har börjar investerna i, i form av sommarhus. Vi njöt bara på stranden den dagen.

I onsdags hade vi en guidad tur inbokad i Pipa, tyvärr vaknade vi till resan men när turen skulle börja vid 12.00 så slutade de regna :)! Vi fick åka ut till en utsiktsplats och därifrån såg vi två sjölejon och sköldpaddor i havet :) super häftigt. Nästa stopp en en av de vackraste stränderna i Pipa (kommer ej ihåg namnet på den). Där skulle Camilla och Felipe testa en sån bräda man står upp på och sedan paddlar i vattnet för att se delfiner, jag bestämde mig för att ta en vanlig surfingbräda för att ge mig ut i havet. Camilla och Felipe lyckades komma ut men efter hamnat under tre meters vågor, svalt halva havet och upplevt drunkningskänslan två gånger blev jag så rädd att jag inte ville fortsätta. Jag skådade alla delfinerna från stranden istället :). Sista stoppet på turen blev att se solnedgången och dricka öl :)!

Vår sista dag i Pipa regnade bort från oss, de sa att de inte regnat så mycket som de gjorde den dagen på flera månader :(.

Efter att ha rest runt lite i Brasilien så har vi sett att de verkligen laddar inte fotbolls VM, de bygger och har sig överallt. Vi hör på tv att visa fotbollslag redan börja anlända till Brasilien för att kunna anpassa sig till klimatet här. I natal som vi var i kommer bland annat de italienska fotbollslaget hålla till. Dock säger dom att Rio kommer vara en väldigt farlig stad att befinna sig i under fotbolls VM (där finalen ska hållas). Starten av fotbolls VM kommer vara i Sao Paulo. På båra resor har vi även lagt märke till att när de kommer till badkläder för både kvinnor och män så är de "less is more" som gäller. Oavsett kroppsform, kroppsstorlek, skavanker och kön så är det så små badkläder som möjligt som gäller. En stor del av mig gillar de, att man inte skäms för hur man ser ut och massa sånt men en del av mig känner att de är mindre härligt. När någon står och bockars sig fram mitt framför ögonen på en (1 meter ifrån) så är de inte så härligt att få se ALLT. Ja, så på gott och ont det där.

Nu har vi tre dagar kvar innan vi åker hem på måndag eftermiddag. Känns sorglig att lämna Campo Grande och Ribas, för varje gång vi har varit ut och rest och kommit tillbaka till Campo Grande eller Ribas så känns de som vi kommit "hem". Men ska ska bli väldigt skönt att få komma hem på riktigt på tisdag kväll :)! Dock har vi lite kvar på uppsatsen som måste fixas. Sen när vi kommer hem så väntar opponering, våra praktiker (Bring för min del och PEAB för Camillas del) och sen tar vi examen den 5 juni (om jag inte minns fel?!).

Men innan hemfärd så ska vi ha en pizzakväll och en grillkväll här :)! Nedan kommer lite bilder från våra resa och karnivalen vi hade :)! Som sagt, detta var sista inlägget och bloggen kommer tas bort någon dag efter jag kommit hem. Men både jag och Camilla vill tacka alla våra underbara vänner/familjer och alla ni andra för ni följt oss på vår resa :)! Puss och kram vi ses på stan :)

Vi har bara varit utan internet i några dagar, lite regn och åskoväder slå ut internetet hemma i Ribas. För att hålla oss lite uppdaterade på vad som händer hemma så har vi fått "snylta" internet från Felipes pappas jobb och från Felipe morbror som inte var hemma utan vi fick sitta i bilen utanför och koppla upp oss.. haha! Över natten är vi i Campo Grande, så här finns internet och jag har lite tid över för att blogga (hålla er uppdaterade).

Ikväll har det varit dejt kväll :) Felipe och Camilla stack iväg på en sushi restaurang, jag stack till McDonalds, shoppade och gick på bio. Allt detta klarade jag helt själv, men en blandning mellan engelska, dålig portugisiska och teckenspråk så har jag lyckats beställa mat och shoppa kläder all by my self.

Veckan som har gått har vi lyckats gå till gymmet en gång, det är fem dagar sen och träningsvärken gör sig fortfarande till känna. Annars har vi mest suttit framför våra datorer 10-11 timmar om dagen och knappat på uppsatsen, vi börja skymta slutet på den nu. Något som fått oss att skratta hela veckan är något som Felipe berättade för oss i veckan. Nu har han börjat universitetet i Campo Grande och åker buss fram och tillbaka varje dag och på bussen har han hört ett flertal gånger om hur folk har sett oss (mig och Camilla) i stan (i Ribas som är lika stort som Oxie typ), en som velat ta bild med oss, andra som påpekar hur extremt vita vi är, några som tycker vi pratar konstigt mm. Roligaste är att vi ser ut på följande vis:

Jag kallas inte Sally Santesson för inget ;). Detta är vad flera timmar uppsatsskrivande gör med en och till de vill jag tillägga att Camilla ser likadan ut. Det där med att svenska tjejer ska vara snygga, det ryktet har vi förstört i Ribas.. haha.

Såhär sitter vi hela dagarna. Dock för att belöna oss själva så har vi bokat en resa till Natal/Pipa och åker på torsdag och är tillbaka i Campo Grande igen fredagen 14 mars. Ska bli skönt att komma iväg till lite sol och bad, och kanske lite surfing :)

I veckan som varit har vi också hunnit med att gå till en känd pizza restaurang här, dom är kända för att göra fyrkantiga pizzor :). Och något som dom har här är pizzadessert, alltså pizza med sötsaker på. I vårt fall blev det pizza med chokladsås och jordgubbar. Faktiskt jätte gott.

Denna helgen så är det karnival i hela Brasilien, dock har vi inte råd att åka på den stora karnivalen i Rio så vi fick nöja oss med en variant i Ribas istället. För att beskriva vad de är så är de en fattig variant av Malmö festivalen ;).

Vi var med i ett "block" som dom kallar det här, där alla har likadana linnen. Vårt block samlades hemma hos en kille och där satt vi och drack öl och dansade till det var tid för att ge oss iväg på en gatufest med liveband och dans. På karnivalen brukar folk klä ut sig lite därav den rosa peruken. På karnivalen sprang det runt en gammal hund som letade efter mat, mitt hjärta gjorde så himla ont när jag såg honom till slut liggandes där på marken och alla människor bara gick över honom precis som han inte fanns. Det sluta med att jag gick och beställde mat till honom i ett av stånden och försökte mata honom med det men han ville inte ha det :( vet inte om han var mätt eller om han var kräsen. En man som såg som en uteliggare gick fram och började skaka med näven när jag försökte mata honom, vet inte om han blev avis för hunden fick mat och inte han?! Men jag är mer djurmänniska än människomänniska, gubben får skaffa sin egen mat. I alla fall, denna hund har jagat mig i mina drömma och följt mig hela dagen i mina tankar. Vill bara ta med honom hem.Fy vad Bello har det bra där hemma.

På "förfesten" så börja killarna färga håret blont och jag ville inte vara sämre, så jag kletade i lite blekningsmedel i håret. Dock blev de aldrig något riktigt av det.

Felipe syster och hennes pojkvän Alex.

Nu har jag varit här i åtta veckor och resan börjar lida mot sitt slut och det är bara två veckor kvar till vi ska åka hem. Sjätte och sjunde veckan här var lite jobbiga tyckte jag, jag var sjuk, mådde piss och ville bara hem. Hemlängtan var så himla stor att jag var nära på att boka en flygbiljett hem. Men i takt med att jag börja må bättre så har hemlängtan avtagit och nu känns det mer ångest att åka hem. Jag vet att jag har stora och lite små jobbiga saker som måste tas tag i när jag kommer hem men mest av allt kommer det kännas jobbigt att lämna sitt liv här. Visst var de lite jobbigt att lämna allt där hemma men jag visste att jag skulle komma tillbaka till det igen, men när jag lämnar allt här så vet jag att jag aldrig kommer komma tillbaka igen. Under mina åtta veckor här har jag skapat mig ett liv, ett kompisumgänge och att jag blivit en del av denna underbara familj som finns här. Det känns som att när man precis börjat anpassa sig och komma in i kulturen och livet här så ska man lämna det igen. Missförstå mig inte, jag saknar min familj och mina vänner något innerligt och det ska bli härligt att få se och krama dom igen men det känns vemodigt att lämna allt härnere också.

Har glömt att berätta att vi har gått över till vintertid härnere nu, så är fem timmar efter istället för fyra. Dock så innebär vinter här regn, åska och 25 grader varmt. I alla fall vad jag upplevt hit än tills, ska bli skönt att åka till solen och värmen på torsdag ;)!

Nu är det läggdags för mig och jag vet att ni därhemma vaknar upp till en ny underbar vecka :)

Puss och kram

Tidigt tidigt i torsdags morse begav vi oss till Rio De Janeiro med en mellanlandning i Sao Paulo. Planet från Sao Paulo till Rio blev inställt, så vi fick ta bussen till en annan flygplats och därifrån ta planet till Rio vilket gjorde att nästan hela torsdagen försvann :(! Men väl framme i Rio checkade vi in på vårt Hostell (ja, ni läste rätt jag bodde på hostell ;), dock hyrde vi en lägenhet som tillhörde hostllet) och så besvikna vi blev på lägenheten, inget internet, ingen AC, jätte hårda sängar och att lägenheten långt cirka 20-30 min gångväg från själv hostllet. Men vi var så glad för att vara i Rio de Janeiro så vi skakade av oss de snabbt och gick ner till stranden för att känna på vattnet. Efter stranden gick vi på grillfest på hostllet och där träffade vi några brasilianska killar från Sao Paulo som vi sedan gick på nattklubb med. Såhär ser party outfiten för 2014 ut :)! Flipflop är såååå inne.

Super häftig klubb tyckte jag, på nedre våningen spelade ett live band brasiliansk live musik och på ovanvåningen så spelades allt möjligt. Men runt 02.00 fick vi nog och vandrade hem. I fredags morse gav vi oss iväg på en guidad tur runt i Rio. Första stoppet var givetvis Jesus statyn.

Vilken mäktig upplevelse det var att vara däruppe på de berget sidan om Jesus statyn. Några dagar innan vi kom till Rio hade dom haft ett åskoväder och blixten hade slagit ner på Jesus hand så han hade förlorat ett finger.

När statyn var avverkade körde vi igenom ett farvelas område (farvelas är där de fattiga och ”farliga” människorna i Rio bor. Såhär ser deras hus ut. Det är egentligen förbjudet att bo där för husen är i för dåligt skick och vägarna är inte godkända. Men jag kan säga att de har den bästa utsikten i hela Rio ;)

Nästa stopp var en känd trapp som en konstnär från Chile gjort. Han hade byggt trappan med hjälp av kakelplattor och på visa av plattorna var de symboler från olika länder och delstater från hela världen, teckningar och djur. Vi hittade kakelplattor från Sverige och Skåne :)

Sista stoppet för dagen var att åka linbana mellan två berg. Vilken utsikt där var från dessa bergen, helt underbart!

Hela gänget som var med på den guidade turen.

Efter att ha varit på tur hela dagen så blev det tidig säng. Lördagen spenderade vi på stranden i Copacobana. Lite halv dåligt väder så badkrukan Sophia gick inte i, men Camilla och Felipe vågade sig i vattnet. På kvällen möte vi upp Camilla och Felipe kompis som de bodde ihop med i Australien och hans kompis. Vi åkte då in till Lapa och satte oss på restaurang och åt och drack lite. Jag fick äntligen dricka lite rödvin och äta en riktig god kladdkaka.

Efter restaurangen åkte vi till en samba uppvisning. Tyvärr var den uppvisningen till vår stora besvikelse, vi hade förväntat oss att de skulle vara klädda och dansa så som de gör på karnevalen i Rio. Så var inte fallet L det såg ut såhär istället. Bilden är inte så bra, men hoppas ni förstår.

I söndags hade vi bokat en båttur ut till en ö utanför Rio men när vi vaknade på morgonen och såg vädret så avbokade vi den turen. Jätte molnigt och regn. Så vi sov vidare och när vi vaknade igen begav vi oss till stranden i Le blond. Insvepta i filtar satt vi där i några timmar. Halvt nerfrusna traskade vi iväg till en marknad och gick och tittade där lite. Många fina saker.

Måndagen bjöd på finare väder och då var vi på stranden Ipanema. Det finns olika block på ständerna här och på de olika blocken håller olika "typer" av människor till. Vi råkade hamna på Gay blocket när vi var i Ipanema och folk frågade oss varför vi satt där.. haha! Väl i Campo Grande visades sig att de inte fått med vårt bagage från mellanlandningen i Sao Paulo. Så på en och samma resa fick jag uppleva ett inställt flyg och bortglömt bagage.

Pappa, du mailade mig innan jag åkte till Rio och sa att jag skulle hålla mig borta från droger. Det har varit svårt för de flesta rökte på här, den söta doften av marijuana kunde vi känna både på hostllet och ute på gatorna i Rio.

Vår uppfattning av Rio de Janeiro: Vi blev lite besvikna över staden. Staden är enligt vår mening vackrast från luften. När man går runt i staden så ser man många uteliggare, det luktar mycket kiss i staden, majoriteten av byggnaderna är gamla, fula 70 – tals byggnader och ständerna är lite smutsiga. Men det var skönt att komma till en stad där folk kunde prata engelska. Stranden som vi gillade bäst var Copacobana. Där var lite mer liv och rörelse. En statsdel i Rio som jag tyckte såg vacker ut från bilfönstret är Flamengo, men folk sa att där var farligt att gå. Så vi fick hålla oss till turist områdena där poliser och väktare gick runt. På frågan om vi kan tänka oss att åka dit igen: jag säger ja och om jag inte miss fel så sa Camilla nej. Har man möjlighet tycker jag absolut man ska åka dit, det är en mäktig stad att vara i. Dock är det inget som tar min favoritstad, New York.

Efter Bonito resan har jag varit magsjuk till och från men i Rio slog det till ordentligt så i tisdags fick jag besöka sjukhuset två gånger för att få dropp och medicin. Jag har tydligen fått en bakterie i magen, vad jag fått de av vet jag inte, antagligen vattnet. Därav att det tagit lite tid med blogginlägget om Rio. Efter varit nästintill utslagen några dagar börjar jag känna mig lite bättre och kan få i mig mat igen utan att spy upp det igen. Lyckan av att kunna äta en liten kryddfri kycklingfilé med potatismos är total. Men Camilla, Felipe och hans familj har varit till sån stor hjälp och stort stöd när jag inte mått bra, varit ledsen och bara har velat åka hem. Jag är dom evig tacksam.

Jag hoppas det är bättre med er därhemma.

Kramar!

Ps. om ni undrar varför bilderna är borta från de andra inläggen så är de bara för jag råkade ta bort dom i bildarkivet som jag har på bloggen i tron att de skulle gå fortare att ladda upp bilder. Så var inte fallet utan bilderna försvann helt istället. Men skit samma, kommer ändå ta bort bloggen när jag kommit hem :)

Så nu gör jag ett tredje försöka att få ihop ett helt inlägg, de andra två jag har publicerat har de bara visats en liten del av.

Nu är det fem veckor sen jag lämnade Sverige och sex veckor för Camilla. Hemlängtan har inte varit så jätte stor, den infinner sig mest efter vi har pratat med våra familjer eller vänner på Skype och när vi är lite rastlösa. Vi båda går och längtar efter att äta varmrökt lax och en riktigt god sallad. Jag längtar även efter mormors köttfärslimpa, bearnaisesås, Marabou schweizernöt, Lamarens gyrostallrik, Max Hamburgare, min säng, min självständighet (och med de menar jag att inte behöva vara beroende av att ha någon som exempelvis tolkar till mig eller köpa mig till mataffären när jag är sugen på något) och att gå till gymmet (har Felipe fotbollsplan som min löparbana som ett substitut för gymmet). I fem veckor har jag även gått och längtat efter att ha rena kläder, för det har känns som att oavsett hur mycket jag har tvättat så har kläderna aldrig känts rena. I fem veckor har jag tvättat mina kläder i sköljmedel.

Uppsatsen går framåt, nu är vi nere på sådan detaljnivå att vi börjar slita oss i håret av frustration så jobbigt det är. Vi tänker, vänder och vrider på allt, ändrar, tar bort och lägger till. Vi har genomfört fem intervjuer och har några till nästa vecka, men vi ska börja ta tag i analysdelen i början nästa vecka så vi inte har alla intervjuer på en gång.

I torsdagskväll unna vi oss ledig tid från arbete och åkte till en av Felipe kompisar för att rida hans häst. Super skoj och jätte annorlunda från hemma. Dessa hästarna tävla i någon lasso gren, där ryttaren ska fånga in kor med ett lasso, jag tränar dressyr hemma. En jäkla skillnad om man säger så, jag kände mig som en nybörjare i cowboysadel. Jag blev sjuk imponerad av Camilla som satte iväg i full galopp i paddocken utan någon jätte större hästerfarenhet. Men det var så underbart att få sitta på hästryggen igen även om det inte var Hotte, att få lukta och pussa på en häst igen. Har inte varit ifrån hästar så här längre på 21 år.

I lördags vaknade vi tidigt och tog en powerwalk i parken i Campo Grande. Parken är jätte vacker och där lever såna söta djur som är på bilden nedan. Vet inte vad dom heter men de ser ut som stora marsvin.

Efter powerwalken åkte vi till en restaurang för att äta lunch. Deras koncept var en ny upplevelse för mig. Vi började med att plocka tillbehör och sallad från ett stor buffebord, därefter kom servitörer med köttet som satt fast på pinnar som de sedan skivade upp till oss. Det var en massa olika sorters kätt att välja på och med olika marinader. Super gott, tummen upp" Bästa jag ätit här. 

Efter lunchen åkte Camilla och jag till en skönhetssalong för att fixa våra ögonbryn och håret, det tog tre timmar så det var välbehövligt. Efter det åkte vi till en japansk marknad. Där säljer de en massa färdigmat, grönsaker och en massa annan gått men där fanns även en avdelning där de sålde en massa prylar. Jag gick ju loucas (galen) när jag såg dessa dessertstånden, jag hoppade kvällsmaten den dagen och högg in på de här istället :)

Efter marknaden byte vi om till partykläderna och åkte till en bar. Camilla och jag beställde in varsin sådan här brasiliansk drink. Den innehåller vodka, färska jordgubbar och is. Det bästa av allt är att den kostar 50 kronor och det räcker med en för att man ska kunde vingla hem ;)

Vi beställde även in lite nattamat. Detta är en brasililansk "rätt" som heter Pastel. Det är degknyte med olika sorter fyllning, i detta fall var det mozzarella fyllning.

Idag åkte jag och Camilla till skönhetssalongen igen och på dagens agenda stod det naglar, så nu är vi så fina vi bara kan bli ;) (det är så billigt att göra sånt här)! Sen gick vi på de där med japansk mat igen. Efter min sushiupplevelse förra gången så ville jag testa något annat så tog någon kycklingwok. Asså de är fan inte gott, allt jag kunde tänka på var "var är mina pommes med bearnaisedipa?"

Om fyra timmar ringer min klocka och då ska vi bege oss till flygplatsen för att ta planet till Copacobana-Rio de Janerio :) och där stannar vi till på måndag! Vi är både nervösa och spända på vad som väntar oss. Vi har lite planer på vad vi ska göra där, men de får bli en hemlis tills nästa inlägg när vi är hemma igen :).

Avslutar inlägget med fler bilder från Bonito som är tagna med Camillas kamera.

Kramar från oss två

Ungefär så kan vi sammanfatta vår helg i Bonito. Men innan jag berättar om helgen får jag berätta om vår dag i tisdags. I tisdags genomförde vi några av våra intervjuer på företaget vi ska vara på, jätte intressant även om vi inte förstod så mycket av vad de sa. Men vi ser så många skillnader mellan Brasilien och Sverige, positiva och negativa. Nu väntar vi bara på att materialet ska transkriberas och översättas till oss innan vi kan se resultatet. Efter intervjuerna belöna vi oss med lite ledigtid, vi hängde med killarna på fisketur. Att fiska har ju aldrig varit något för mig, men det var sjukt mysig att sitta där vid den lilla sjön mitt ute i ingenstans i Brasilien. Papegojor som flög ovanför våra huvud, fullt med bananträd, palmer och såklart vanliga träd runt omkring oss, hästar som gick i en hage bredvid, får och höns som gick runt sjön.. super mysigt. Och pricken över i:et jag fick min första fisk "yeah", satte lite mango på betet så nappade den :) men den stackaren fick hoppa tillbaka till sjön igen för jag hade inte hjärta att döda den. Och det blev ingen prins som jag hade hoppats på ;)

Efter två timmar så tröttnade Camilla och jag på fiskelivet så då körde vi hem :) och såhär ser de ut längst vägarna i Brasilien. Grönt och fullt med söta små kossor.

Nu över till vår helg i Bonito. 6.00 packade vi oss in i bilen och begav oss till Bontio, efter några timmar var vi framme. Camilla och jag checkade in på vårt hotell och Felipe på sitt Hostel (vi ville lyxa till de och Felipe vill bo på Hostel). Vårt hotell var super mysigt, ett litet hotell med 8 rum som ägdes av ett äldre par. Lyxig frukost varje morgon och en dusch med stark duschstråle, äntligen kunde vi få ur fyra veckors schampo och balsam ur håret. En riktig Hallelulja känsla :) duscharna i Ribas och Campo Grande har sån svag mesig stråle att vi med tjockt hår får skölja ur håret hur länge som helst efter tvätt. Vårt hotell nedan.

Bilden nedan är från Felipes hostel och där hittade vi svenska flaggan :)

In-checkade och klara bestämde vi oss för att ta dagens första aktivitet, vi åkte till ett badställe där man kan snorkla i en flod och äta lunch. Mitt under lunchen dyker den här vackra fågel upp och äntligen fick jag en bild på en :)! Har sett några såna här fåglar flyga runt men har aldrig lyckat få en bild.

Efter lunchen var det tid för snorkling i den här floden.

Det där med snorkling är faktiskt svårare än vad vi trodde, känns konstigt att andas med munnen under vattnet. Camilla och jag fick lite panik i början, men paniken för Camilla släppt fort, mitt höll i. Jag kände mig som Bambi på hals is typ fast i 30 grader värme och i vatten. Armarna och benen var överallt och kallsuparna vällde in, men vi insåg efter en stund att de var för min utrustning satt fel, så när de var tillrättat så blev de bra :)! Efter en hel dag där så var vi ganska trötta så vi gick bara ut och åt på kvällen och kollade in byn lite och sen blev de tidigt i säng. Dagen efter hade vi bokat in en hel dag med vattenfall någonstans utanför Bonito. På vägen dit såg vi den här fågeln.

Det är så himla vacker här i Brasilien, naturen är underbar. Jag kan bara sitta och titta ut från bilen i evigheter när vi kör längst vägarna och drömma mig bort. Ser mitt framtida hus framför mig med den stora terassen och den härliga utsikten, där ska jag sitta och dricka mitt vin eller en kopp te ;).

Vi hade bokat in oss på en guidad tur i djungel där vi skulle få se en massa vattenfall, djurliv och få bada i vattenfallen och lagunerna. Trippen startande och avslutades här:

Och det var ungefär här jag kände nära döden känslan, inte för den underbara utsikten, de härliga vädret eller den underbara naturen utan på grund av alla kallsupar jag fått efter snorklingen dagen innan. Fy fan vad jag mådde dåligt (Camilla har inte heller mått bra men hon får berätta om de själv :)). Under sex veckor tid innan avresa till Brasilien har jag "överlevt" biverkningar från vaccinen vi tagit, svinkoppor, svullna lymfkörtlar och biverkningar av den medicinen samt två förkyldningar men de jag upplevde i lördags var fruktansvärt. Utan att gå in nämre på de så hade jag tur för de var inget ihållande utan kom och gick så jag var med på den fem timmar långa vandringen i djungeln i ett 30-35 gradigt klimat och klarade det galant :)! Och det var de vackraste jag sett i hela mitt liv, önskar jag kunde ta med alla jag älskar och visa er denna miljön för de går inte att få de lika fint på bild. Men nu kommer ett litet bild regn på det vi såg. På bilden nedan står vi några meter upp i luften på en ramp och vi ska vandra 900 trappsteg ner för en brant smal trapp och bada i floden nedan :).    

Bilden nedan är det högsta vattenfallet i den delstat som Bonito och Campo Grande ligger i och där badade vi :)! Den kallas för tigerhuvudet, för som det låter på namnet så ska det se ut som ett tiger huvud men jag lyckades aldrig se de. Sa bara ja tillslut att jag såg de för att inte verka trög ;).

Bilden nedan är från en lagun som jag vill kalla det och att bada där var som att komma till himlen. Den utsikten och känslan av att må lite bättre var helt underbar, jag kände sån tacksamhet till livet och ville aldrig gå därifrån. Vatten var så varmt och skönt och jaa.. allt var bara så himla bra. Och jag vet att detta var en av Camilla och Felipe

höjdpunkter också.

När man väl har kommit ner de där 900 trappstegen så ska man gå upp också, härliga trappor de där. Vi har kommit på vart de brasilianska rumporna kommer ifrån ;). Här ser ni min fina magväska jag går runt med, en av de andra turisterna var avis på den för hon hade en sån stor hängandes runt magen... haha. Men Camilla har kommit på fördelarna med den nu, för jag får ha hennes saker i den också ;)

Ett av ställena vi fick bada på var vi tvunga att simma under ett berg eller vad jag ska kalla det för att sedan komma till vattenfallet, super häftigt och det var det enda vattenfall som vi fick simma genom (det var rasrisk på de andra).

Efter en heldag där så körde vi hem och tog en powernapp (det blir många såna här). På kvällen gick vi till Feipes hostel och spelade biljard med folket som bodde där. Komiskt nog är det mest brasilianska turister här, men vi träffa tre jätte trevliga hollänska tjejer.

Igår (söndag) var det sista dagen i Bonito och då bestämde vi oss för att åka till ett ställe där vi kunde åka såna stora gummiringar ner för en flod med små vattenfall. Jäkla vad Camilla och jag var nervös och rädda innan, men efter vi gjort de så var de inte så farligt (som allting annat) och vi var lite besvika för de inte var mer samtidigt som vi var väldigt stolta över oss själv. Efter det så unna vi oss en riktigt god banan split.

Vid 19.00 så körde vi hemåt igen och det var då vi verkligen vi känna "living on the edge" känslan. När kvällen kommer till Brasilien så blir de ganska mörka snabbt och det blir väldigt mörk för det finns inte så många gatulampor här. Efter att kört någon timme så inser vi att vi kört helt fel, att vi kört en längre väg till Campo Grande än den som vi körde när vi körde dit. Mitt i allt börjar bensinmättaren blinka och lysa rött. Mitt ute i ingenstans i ett kolsvart Brasilien, mitt i nattenn, måste vi börja leta efter en bensinmack. Vi kör och kör och kör, tillslut hittar vi en mack. Dock hade den macken stängt och där stod vi med lite panik i kroppen. Bara att vända bilen och försöka ta oss till närmsta stad (utan att veta hur mycket bensin vi har kvar i bilen och utan att veta hur långt de är till nästa stad, om ens de har en mack och om den är öppen (bensinmackarna här stänger runt 23.00 i de små byarna eftersom rånrisken är så stor här). För att spara bensin fick vi stänga av all ventilation och radion i bilen, inte gasa i nerför backarna och hålla tummarna att någonting skulle dyka upp. Som pricken över i:et så har vi inte ens en fungerande mobil i bilen. Batteriet hade dött i Felipes mobil, pengarna var slut i min brasilianska mobil, Camillas svenska mobil var död och min hade bara lite batteri i och går inte att ringa ifrån i Brasilien. Om man säger så här, paniken blir större och större ju längre vi kör för tanken på att få bensinstopp mitt ute på en landväg i Brasilien och behöva sova där i bilen eller behöva börja vandra någonstans är INTE rolig och inte speciellt säkert, vad som helst hade kunnat hända. Bilder av filmerna "hostel" och "black witch project" börjar dyka upp i huvudet på mig. Men till slut lyckas vi komma fram till en stad och en bensinmack som skulle stänga 10 min efter vi kom dit. Vi pustade ut och en stor sten föll från oss alla och vi firade med Justin Bieber  - Baby på högsta volym i bilen ;)! Vad har vi lärt oss av detta, fulltanka alltid bilen innan du ger dig ut på långa turer i Brasilien för du vet aldrig om du kör vilse eller när nästa bensinmack dyker upp. Nu är vi tillbaka till verkligenheten igen och har precis avslutat uppsatsskrivandet :)! Avslutar detta blogginlägget med en brasiliansk solnedgång :)

Till Camillas vänner och familj om ni läser bloggen vill jag bara be om ursäkt att den handlar så mycket om mig, men jag har svårt att skriva Camillas tolkningar och berättelser om vår resa och hon själv vill inte skriva :(. Hon tycker de känns obekvämt att skriva om sig själv =P . Det tycker jag med, men jag gör de mest för min kära mormor och morfars skull :)!

Dagarna rullar på här i Ribas och det händer inte så mycket för tillfället, vi sitter mest med vår uppsats på dagarna och på kvällarna försöker vi hitta på något skoj. Oftast blir det att Felipe kompisar kommer över så äter vi och dricker lite öl eller så blir de filmkväll. I lördags var det fest här (igen), släkten var här och Pizza stod på menyn och sen var det dans till 04.00 på morgonen :). Jag har inte helt kommit in i de sederna de har här när de äter tillsammans, tydligen ska man dela allt ;). Exempelvis äter man en hamburgare ska den inprincip gå laget runt, vilket innebär allas saliv och bakterier är på din hamburgare när du får tillbaka den (om du får tillbaka den). Eller som vid Pizza kvällen, då gör man en pizza i tagen som sedan delas upp i små bitar, dessa bitar serveras på ett stor fat som sedan 30 personer får kasta sig över, har man tur så får du i dig 2 bitar på cirka 40 min.. Haha. Jag är ju inte helt van vid detta för hemma så har du din egen tallrik och egen mat som du äter av, så känner mig ego som vill ha en hela pizza för mig själv ;), men jag håller på att lära mig :)! Pizzorna lagas i alla fall i en sån här ugn, super goda pizzor måste jag dock tillägga.

En bild på Felipe och hans kompisar, de är dessa killarna som hänger här på kvällarna. Många har frågat om en bild på Ryan Gosling "look a liken", han i keps är det. Vi börjar nu komma fram till att han kanske inte är så lik, men lite :).

Idag har vi fått intervjuer inbokade till vår uppsats, så imorgon ska vi ha de två första intervjuerna. Känns super bra, äntligen händer det något. Vissa saker är lite jobbiga här, den här väntan på att någon ska hända, sitta "instängd" i huset ute i Ribas ( vi har dock en väldigt väldigt stor trädgård att röra oss i med pool, fotbollsplan med mera, så de går ingen större nöd på oss ;). Men hemma är du van vid att aktivera dig mer, ta bilen och köra dit du vill, röra dig fritt och handla de du är sugen på) och vara så beroende av andra. De gör lätt att tankarna far hem eller att man får för mycket tid att tänka. Så Camilla och jag har bestämt att vi ska åka till Bonito på fredag och stanna där till måndag, vi håller tummar och tår att Felipe kan följa med oss. Det är fyra timmars bilresa från Ribas. De ska tydligen vara jätte vacker där och vi kan bada, sola och snorkla. Ni få googla de om ni inte kan hålla er till nästa blogginlägg ;)! Sen har vi även bokat in att vi ska åka till Rio De Janeiro den 13 - 17 februari med Felipe och två kompisar till honom. Sen har vi även pratat om att fira Karnivalen på någon strand norr ut och hyra ett hus där med en massa andra, men inget är bokat än så vi får se hur det blir med det.

Får många mail hemifrån om den extrema kylan ni har, vi har extrem värme här. Vi lämnar knappt huset för de är så varmt och solen är så stark, finns inget riktigt ställe att svalka sig så de ska bli skönt att få komma till Bontio så vi får lite sol och bad. Ska inte klaga, är hellre här i denna värme än i minusgrader. Håller tummarna att våren är på väg när vi är hemma igen, ser fram emot att få fylla min lägenhet med snittblommor :)! Sänder lite sol och tankar till er och hoppas de värmer :)

Kramar från mig och Camilla

I torsdags klev vi upp 04.00 för att sätta oss i bilen till Paraguay. Det är mycket billigare att handla saker som alkohol och märkesaker där eftersom de inte har lika höga skatter som i Brasilien. Vägen dit är jätte vacker, mycket grönt och många djur. Vi fick se vilda strutsar på vägen, stora hästrancher men även mycket fattigdom.

Bilden nedan visa hur fattiga människor kan bo i Brasilien, det är byar som ser ut såhär som ligger längst vägen.

Länderna i Sydamerika delas med hjälp av floder eller med hjälp av betongstolpar. En stolpe såg ut såhär, jag står i Paraguay och Camilla i Brasilien :). När man står i Paraguay och tittade mot Brasilien och sen titta mot Paraguay så ser man skilland på länderna direkt, Paraguay är mycket fattigare och har andra lagar. Exempelvis så får man köra motorcykel i Paraguay utan hjälm och man får sitta fler på den, vi såg familjer på fyra personer på en motorcykel där en av dom var en flicka på cirka två år. I Brasilien måste man ha hjälp och få max sitta två personer. Vägarna i Paraguay är mycket sämre, de stora vägarna i Brasilien är i alla fall asfalterade. Vi gick på en marknad i Paraguay, har nog aldrig kramat min väska så hårt och det kändes lite osäkert där. Det stod vakter med K-pistar utanför varuhusen. När vi skulle gå in i en större livsmedelsbutik fick vi stoppa våra handväskor i en större väska som sedan sattes igen och fick öppnas av kassörskan när vi skulle betalade och i affären gick det en vakt med pistol. När vi parkerande bilen utanför en affär så kom de fram en 10-12 årig pojke som ville vakta vår bild mot en slant. Ett sätt för honom att tjäna pengar istället för att gå på gatan. Vad gör 10 åringarna hemma?! Lite annorlunda från hemma. Sista butiken blev ett jätte stor varuhus med allt du kan tänka dig, shoppade loss på victoria secret avdelningen, lite alkohol och ett Micheal Kors armband :)!

För att återknyta lite till mitt förra inlägg om att Camilla och jag hade en förhoppning att komma hem sådär vältränade, snygga och solbrända, så kan ni se på denna bild vad de brasilianska klimatet gör med mig. Håret ser alltid ut så här i denna fuktiga värme, små hårstårn på alla håll, en tofs på hajsansvajsan, ett ansikte som är konstant svettigt och flottigt att man skulle kunna tro att jag stoppar det i en burk med smör, likbleka ben med röda prickar på efter myggen. Och inte nog med det, se bilden nedan. Rumpan har till och med börjat anpassa sig efter det brasilianska klimatet. Och för att tillägga, utan för ett av varuhusen i Campo Grande finns där en våg (fråga mig inte varför), varje gång vi är där så väger Camilla och jag oss. På två veckor har jag gått upp 1,5kg, så mamma och pappa... Jag mår bra ;)!

Nog om min humor och mitt utseende på denna resan :)! Bilden nedan visa hur de icke asfalterade vägarna ser ut i Brasilien.

Det är ganska skumpigt när man åker på dessa vägarna. Låten Mohombi - Bumpy Ride har dykt X antal gånger i mitt huvud under resans gång.

Vidare till den brasilianska festen. Felipe och några av hans kompisar hade anordnat en fest hemma hos Felipe, vi var cirka 90 stycken. Där var ett brasilianskt liveband (kanske Ribas motsvarighet till Perikles ;)) som var jätte bra och super kul att dansa till. Fick testa på att dansa lite brasiliansk dans, lite annorlunda från hemma. Hemma står man ju en ring, hoppar stutsar, vevar med händerna och stampar med fötterna. Här när man dansar till detta liveband så ska man först och främst stå nära någon av de motsatta könet och inte nog med de så ska man kunna röra på höfterna och resten av nedandelen av kroppen. Om jag säger såhär, killarna tyckte jag var lite stel och sa att jag var tvungen att slaaaaaappna av. Hjälp! Jag ville mest titta på mina fötter och ha i alla fall en halv armsavstånd ;). Ska bjuda på en bild när jag försöker dansa. Behöver jag nämna att Camilla hade rörelsena inne sen innan?!

 Efter de brasilianska livebandet var de funk och house musik som spelades.

Klockan 05.00 gick folk, 05.30 var jag i säng och vaknade vid 10.30 igen med linserna kvar i ögonen och det har bara hänt typ 2 gånger på 11 år, så det måste ha varit en lyckad fest ;)!

Idag har vi besökt företaget vi ska göra våra intervjuer. Dock tar allt en sååååån himla tid härnere och det är så himla frustrerande och väldigt utmanande för två personer som mig och Camilla. Jag har även testat sushi för första gången (ni hörde rätt Malin och Annie ;)), men jag gillar inte de :(! De är inte äckligt och de går att äta men de smakar inte gott, kan jag förklara de så :)?!

Nu är de läggdags för oss två, Camilla óch jag får dela rum i natt så hon ligger i sängen sidan om och hälsar till alla :)! Sov gott. Kramar Sophia och Camilla

Tänkte sammanfatta mina upplevelser av min första vecka här. Men först tänkte jag berätta om dagarna som varit sen förra inlägget.

I fredags kom Felipes kompisar hit för lite käk på kvällen. Det serverade någon brasiliansk wok eller vad jag ska kalla det. Super gott. Här äter man inte på varsn tallrik utan det serverades på en stor skärbrädda och sen får man sitta och plocka med en gaffel, lite skeptisk till det i början men sen kom jag in i det :)!

Linnea, Felipe har en kompisar som liknar en brasiliansk Ryan Gosling :) sååå trevligt när han hälsar på en, han riktigt tar tag i huvudet och pussar en ;). Fråga Camilla efter bild.

Såhär såg det ut när vi åt :)

I lördags fick vi svenskar bjuda på något riiiiiiiktigt svensk, TACOS!! Felipes familj och kompisar hade aldrig ätit tacos innan, så vi bjöd på det. Väldigt uppskattat. När jag skulle gå tillbaka till huset för att lägga mig mötes jag av den här saken. Den är precis lika stor som den ser ut på bilden.

I söndag blev det filmkväll och popcorn och i måndags åkte jag och Camilla in till Campo Grande för lite shoppning på ett shoppingcenter. Där köpte jag ett par skor och en ring. Måste säga att jag blev inte jätte impad av deras kläder, men sen gillar jag ju svarta kldäer och här gillar dom färg ;)! Expediterna på shoppingcentert är väldigt speciella, så fort du kommer in i butiken så går de en meter ifrån dig HELA tiden tills du går ut ur butiken igen, sjukt stressande och störigt. Och är dom riktigt jobbiga pratar dom med dig hela tiden.

Igår var det Felipe födelsedag, så då ordnade vi en överraskningsfest. Det bjöds på BBQ och tårta och vi var cirka 20 personer så det blev en jäkla massa pussar ;)! Jag som inte är van vid såna här saker kände ju mig lite obekväm i början.

Här är Felipes familj, han lilla syster, Felipe, hans kusin, hans mamma, hans pappa och hans stora syster.

Dagens sista bild får blir på min inneboende jag har i mitt rum, jag har döpt honom till Sune :)! Han får bo kvar här för har inte hjärta att varken döda honom eller vräka honom, MEN har sagt till honom att han får hålla sig borta från min säng ;)!

Annars har det bara regnat och åskat här varje dag, fast det har fortfarande varit varm ute :)

Mina upplevelser än så länge:

* Jag måste bara nämna toaletten en sista gång :) Deras toalettsits är som typ skumgummi, varje gång jag sätter mig så sjunker man ner och det är jätte mjuk.. Haha, lite obehagligt i början.

* Här är mygg, här är mygg till förbannelse. Inget tar dö på dom, jag sprayar, jag smörjer, jag viftar och jag slår. I måndags räknade jag mina bet, cirka 45 st. Det kliar över hela min kropp.

* I Brasilien så snålar man inte på arbetskraften. En butik har hur många anställda som helst. Ingen vänder streckkoderna mot kassörskan (yrkesskadad), tan allt läggs i en stor hög på rullbandet eller i värsta fall få kassörskan packa upp kundkorgen själv. Noll effektivitet. Camilla och jag har pratat om att ta tiden på hur lång tid de tar för kassörskan att scanna alla varor och sen därefter sätta upp en skylt där det står att de ska vända streckkoden uppåt och sedan ta tiden igen efter det. Vi är lite nördiga.

*ALLA människor tittar på oss när vi kommer gåendes, det står utlänning i pannan på oss. Eller så kanske det är för att jag går mycket med kameran i högsta hugg och har en platt magväska på magen som man har innanför kldäerna så varje gång jag ska betala så måste jag dra upp tröjan ;)! Camilla dör lite varje gång det sker ;)! Men jag tänker såhär, de tittar på oss vilket fall som helst så då kan man ju lika gärna gå all in :)!

* Varje kväll här är en fest. Folk kommer vid 20.00 och gå vid 00.00 - 02.00, och det dricks varje kväll. Jag har blivit rent förälskad i den brasilianska ölen SKOL, så himla god. Det är så trevligt, hemma i Sverige sitter alla hemma var för sig medans här umgås man. Dessa kvällar har gjort att vi vänt på dygnet helt, vi lägger oss vid typ 01.00 och vaknar 9.00-10.00 Händer ju aldrig hemma för min del, jag är annars så trött på kvällarna och vill upp tidigt på morgonen :)!

* Maten här är utöver förväntan, såååå himla god (och onyttig). Jag har smakat allt som det bjudits på utom bönor. Jag vägar äta bönor fast de har vita bönor till varje rätt. Och det drick coca cola till maten varje dag, hjälp!

Camilla och jag tänkte att när vi kommer hem igen den 18 mars så skulle vi vara sådär solbrända, vältränade, hälsosamma och snygga. Så önsketänkande. Vi kommer komma hem lika vita som när vi lämna Sverige med röda pricka efter myggbeten, lite sådär små runda efter all den goda maten och ölen, beroende av coca cola och höga på myggmedel ;). Men vad gör det? Vi kommer ha en fantastisk upplevelse i bagaget.

Imorgon åker vi till Paraguay för att shoppa. Det ska tydligen vara som att åka till Ullared, fast utan alla kundvagnar och förvirrade svenskar ;). Fast det är märkessaker de säljer. Ska bli jätte skoj. Så nära inlägg får väl handla om det.

Var rädd om er där hemma :)