Vi har bara varit utan internet i några dagar, lite regn och åskoväder slå ut internetet hemma i Ribas. För att hålla oss lite uppdaterade på vad som händer hemma så har vi fått "snylta" internet från Felipes pappas jobb och från Felipe morbror som inte var hemma utan vi fick sitta i bilen utanför och koppla upp oss.. haha! Över natten är vi i Campo Grande, så här finns internet och jag har lite tid över för att blogga (hålla er uppdaterade).

Ikväll har det varit dejt kväll :) Felipe och Camilla stack iväg på en sushi restaurang, jag stack till McDonalds, shoppade och gick på bio. Allt detta klarade jag helt själv, men en blandning mellan engelska, dålig portugisiska och teckenspråk så har jag lyckats beställa mat och shoppa kläder all by my self.

Veckan som har gått har vi lyckats gå till gymmet en gång, det är fem dagar sen och träningsvärken gör sig fortfarande till känna. Annars har vi mest suttit framför våra datorer 10-11 timmar om dagen och knappat på uppsatsen, vi börja skymta slutet på den nu. Något som fått oss att skratta hela veckan är något som Felipe berättade för oss i veckan. Nu har han börjat universitetet i Campo Grande och åker buss fram och tillbaka varje dag och på bussen har han hört ett flertal gånger om hur folk har sett oss (mig och Camilla) i stan (i Ribas som är lika stort som Oxie typ), en som velat ta bild med oss, andra som påpekar hur extremt vita vi är, några som tycker vi pratar konstigt mm. Roligaste är att vi ser ut på följande vis:

Jag kallas inte Sally Santesson för inget ;). Detta är vad flera timmar uppsatsskrivande gör med en och till de vill jag tillägga att Camilla ser likadan ut. Det där med att svenska tjejer ska vara snygga, det ryktet har vi förstört i Ribas.. haha.

Såhär sitter vi hela dagarna. Dock för att belöna oss själva så har vi bokat en resa till Natal/Pipa och åker på torsdag och är tillbaka i Campo Grande igen fredagen 14 mars. Ska bli skönt att komma iväg till lite sol och bad, och kanske lite surfing :)

I veckan som varit har vi också hunnit med att gå till en känd pizza restaurang här, dom är kända för att göra fyrkantiga pizzor :). Och något som dom har här är pizzadessert, alltså pizza med sötsaker på. I vårt fall blev det pizza med chokladsås och jordgubbar. Faktiskt jätte gott.

Denna helgen så är det karnival i hela Brasilien, dock har vi inte råd att åka på den stora karnivalen i Rio så vi fick nöja oss med en variant i Ribas istället. För att beskriva vad de är så är de en fattig variant av Malmö festivalen ;).

Vi var med i ett "block" som dom kallar det här, där alla har likadana linnen. Vårt block samlades hemma hos en kille och där satt vi och drack öl och dansade till det var tid för att ge oss iväg på en gatufest med liveband och dans. På karnivalen brukar folk klä ut sig lite därav den rosa peruken. På karnivalen sprang det runt en gammal hund som letade efter mat, mitt hjärta gjorde så himla ont när jag såg honom till slut liggandes där på marken och alla människor bara gick över honom precis som han inte fanns. Det sluta med att jag gick och beställde mat till honom i ett av stånden och försökte mata honom med det men han ville inte ha det :( vet inte om han var mätt eller om han var kräsen. En man som såg som en uteliggare gick fram och började skaka med näven när jag försökte mata honom, vet inte om han blev avis för hunden fick mat och inte han?! Men jag är mer djurmänniska än människomänniska, gubben får skaffa sin egen mat. I alla fall, denna hund har jagat mig i mina drömma och följt mig hela dagen i mina tankar. Vill bara ta med honom hem.Fy vad Bello har det bra där hemma.

På "förfesten" så börja killarna färga håret blont och jag ville inte vara sämre, så jag kletade i lite blekningsmedel i håret. Dock blev de aldrig något riktigt av det.

Felipe syster och hennes pojkvän Alex.

Nu har jag varit här i åtta veckor och resan börjar lida mot sitt slut och det är bara två veckor kvar till vi ska åka hem. Sjätte och sjunde veckan här var lite jobbiga tyckte jag, jag var sjuk, mådde piss och ville bara hem. Hemlängtan var så himla stor att jag var nära på att boka en flygbiljett hem. Men i takt med att jag börja må bättre så har hemlängtan avtagit och nu känns det mer ångest att åka hem. Jag vet att jag har stora och lite små jobbiga saker som måste tas tag i när jag kommer hem men mest av allt kommer det kännas jobbigt att lämna sitt liv här. Visst var de lite jobbigt att lämna allt där hemma men jag visste att jag skulle komma tillbaka till det igen, men när jag lämnar allt här så vet jag att jag aldrig kommer komma tillbaka igen. Under mina åtta veckor här har jag skapat mig ett liv, ett kompisumgänge och att jag blivit en del av denna underbara familj som finns här. Det känns som att när man precis börjat anpassa sig och komma in i kulturen och livet här så ska man lämna det igen. Missförstå mig inte, jag saknar min familj och mina vänner något innerligt och det ska bli härligt att få se och krama dom igen men det känns vemodigt att lämna allt härnere också.

Har glömt att berätta att vi har gått över till vintertid härnere nu, så är fem timmar efter istället för fyra. Dock så innebär vinter här regn, åska och 25 grader varmt. I alla fall vad jag upplevt hit än tills, ska bli skönt att åka till solen och värmen på torsdag ;)!

Nu är det läggdags för mig och jag vet att ni därhemma vaknar upp till en ny underbar vecka :)

Puss och kram